Grattis till mig
Grattis till mig som idag fyllde hela 23 år, eller 18 ;) Har haft en riktigt bra dag med min pappa och fått mycket fint från min kära familj <3 Jag som knappt trodde jag skulle bli firad, det är ju inte så speciellt längre ;)
Blev bara sugen på att skriva, men den där riktigt blogglusten har inte inkommit sig än, så jag vet inte vad jag ska skriva om alls, egentligen. Mina barn, mina barn mina barn känns lite uttjatat, även om det är precis de mitt liv handlar om just nu, det jag lever för och det jag är mest stolt över i mitt liv.
Och barnutveckling, som jag fortfarande tycker är så häftigt, hur olika det kan va, Nellie är ungefär exakt en månad efter i utvecklingen med typ allt än vad Nikita va, det tycker jag är häftigt :) Och vissa saker har hon varit tidigare på, men det mesta är precis en månad efter henne :) Men vi har ju fått en liten andre och en liten Charlotte ;) Har sett massa bilder nu på mig som liten, och Nellie är så lik så lik sin mor, precis som Nikita var så himla lik andré, men ändå kan jag se mer och mer likheter mellan systrarna.
Ah, jag älskar dessa underbara små töser, och jag är så stolt över att få vara deras mamma, tänk för 3 år sen satt jag där, med Nikita i magen och hade ingen aning om hur livet skulle bli, nu sitter jag här, ensamstående med 2 barn och bara älskar livet <3
Vad vore livet utan er mina små flickor?
Höstdepp
Varje år dom senaste åren har jag känt av så fort det blivit höst, blir mer trött, känner mig nere och har ingen energi alls. Men oftast händer de nått jobbigt i mitt liv just på hösten med, förra året var de skiljsmässa med andré, samtidigt dör min morfar.
Året innan hade jag och andré de jätte jobbigt, bråkade massor och allt var bara jobbigt mellan oss. Och i år har de liksom inte varit speciellt jobbigt med nått i mitt liv, men ändå har jag känt mig nere i några veckor tills jag kom på de, att de är säkert för de är höst, ush jag hatar hösten, och ännu mer vintern!
Men allt blir så mycket enklare med dessa små änglar i mitt liv, som jag älskar dessa ungar alltså! Men jag kan bli fullständigt galen på dom, båda två! Och vissa dagar vill jag bara slita av mitt hår, slänga mig under täcket och hamna i koma för en vecka eller två :)
Men så kommer dessa små stunder dom värsta dagarna, som bara får allt att försvinna, och så mycket som älskar dessa små liv alltså, de trodde jag inte ens va möjligt! Finns inga ord i världen för de jag känner för er, jag älskar er så det gör ont!
Pappavecka för Nikita, och för mycket känslor en kväll som denna när Nellie somnat och sen vaknat 300 gånger ikväll för att vilja ha tutten i munnen, vissa kvällar alltså, hon kan inte sova om hon inte får ha min tutte i munnen, och jag kan inte vänta heller och inte ge henne någon för hon kryper ner från sängen då.. Ångrar nu att jag skulle ha de så smidigt som möjligt i början och alltid låta henne sova med mig, oftast somnade jag själv på kvällarna då med och därför blev hon van vid att alltid ha min tutte i mun när hon sover, förutom dagtid. Och napp vill hon inte alls ha, så ja jag får väl vara hennes napp ett tag till då, men 1års dagen för Nellie är de slut på tutten, så länge som jag amma Nikita vill jag inte göra igen, och så kommer man ihåg vilka helvetes kvällar de va där när man sluta amma henne, fy!
Ladda om batterierna
Idag har jag fått ladda om batterierna, andré har Nikita sen igår, och idag tog han Nellie i ett par timmar så jag bara fick en liten paus, det behövdes, och jag saknade dom båda två under tiden :) Hur jag sen ska klara varannan vecka med båda förstår jag inte riktigt, men jag hoppas det är långt dit ;) Just nu börjar vi lugnt, för oss allas skull.
När banrnen somna tänkte jag först gå och lägga mig själv, men sen kände jag nej jag vill se ett criminal minds avsnitt först, men som alltid, jag fastnar och ser avsnitt efter avsnitt, den serien alltså! Funderar på igen om jag ska sova, vilket vore skönast, elller som jag ska se ett avsnitt till :)
Mina älskade flickor <3
Nemen Hej!
Ja, jag har saknat bloggen, jätte mycket! Men har inte blivit av just för jag aldrig sitter vid datorn längre, och i mobilen är de så jobbigt att blogga ;) Men vi lever, och har det bra. Barnen ligger just nu och sover och jag har inget att göra, så varför inte sätta sig här en stund med världens segaste internet? :)
Kommer inte ens ihåg sist jag blogga, men såg nu att Nikita precis börjat på dagis, och de va ett par månader sen :) Nikita pratar, massor och hela tiden, hon bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa, det funkar ganska bra, men första veckan utan henne va så hemsk, och sista dagarna grät jag bara, så jag fick hem henne en dag tidigare :) Men nu träffas vi ändå även när det är pappa vecka så de känns mycket bättre :)
Hon har nu blivit blöjtorr, precis! Både hemma och ute, och på dagis, händer olyckor ibland men inte ofta alls längre, nattetid har hon fortfarande blöja.
Nellie växer så de knakar, hon är en väldigt härlig tjej. Redan blivit 9 månader visst. Hon har precis kommit på att främlingar är läskiga, bara mamma som duger och dom hon känner igen, men hon kan va skeptisk ändå. Hon kryper, och ställer sig upp, stökar ner som satan! Hon är nästan värre än Nikita!
Hon bor än hos mig på heltid, ammas fortfarande men hon träffar pappa ofta, men han vill inte riktigt ha henne själv än, men snart kanske :)
En ny katt flyttade in till oss i sommras med, och stumpen har flyttat hem, hon har väldigt många namn än, men vi säger mest Metallica, Smulan och Tussan. Jag och Nikita är inte riktigt överrens där ;) Det är hennes katt och hon skulle få bestämma namn, och när vi hämtar henne säger hon att katten ska heta Bä :) haha.
