Dagis
Bvc
Nu har nellie fått dom där hemska sprutorna, lite sent för vi varit sjuka hela tiden. 5315g och 59cm är hon nu, snart 4 månader. Hon är mindre än nikita va :)
Nikita pratar mer och mer, eller tjatar mest, samma mening om och om igen ;) hon fick också vägas och mätas, men eftersom hon precis varit sjuk ska vi väga henne igen när vi ska dit med nellie nästa gång. 87cm är hon iaf och vågen visade 11kg med blöja och kläder.
Nikita kan fortfarande va rätt elak mot nellie men iaf inte hela tiden. Hon leker och busar med henne och nellie lyser upp som en sol när nikita busar med henne :) <3
Kärlek
Jag älskar er så mycket fina älskade barn! <3
Sjukhuset
Va taskig jag är mot er kära bloggläsare, men bloggen har inte riktigt prioriterats fast jag sitter fast med min telefon ;)
Förra veckan låg Nikita magsjuk nästan en vecka, hade ögoninflammation som även jag och nellie fick, feber och snorig och hostig på de. Fy va synd de va om henne då, och ett helt kg i vikt förlorade hon, så nu väger hon 10kg, hon är över två år! Tycker inte om de alls.
När hon blev frisk fick nellie feber dagen efter och nästa dag fick jag en inflammation i handleden som sen visade sig va rosfeber. Jag ringde först 1177 för de gick så snabbt och jag mådde så otroligt dåligt, kunde inte använda högerhanden alls så tur att man är vänsterhänt :) fick en tid på vårdcentralen men där skicka dom mig vidare till akuten, sitta där och vänta flera timmar och dom tog blodprov och jag hade hög infektions värden i kroppen så fick läggas in med antibiotikadropp, André hade tog med sig barna på morgonen så dom hade jag inte träffat på hela dagen, saknade dom massor och visste inte hur länge jag skulle få stanna, de va i söndas.
Igår gick dom över till antibiotika i tablett men värderna va inte helt bra än så fick byta avdelning och läggas med dropp igen. Och dom sa att jag fick ha min bebis här om jag ville, jag bara grät efter mina barn, så andre kom och lämnade nellie, och de gjorde så ont så ont när han tog med sig nikita och åkte, att man kan älska någon så otroligt mycket, och att man kunde känna sig så sönder utan sina barn visste jag inte. Men nu har jag iaf nellie här så de känns lite bättre i psyket. Får kanske åka hem i morgon men de får jag veta när dom tagit blod prover imorgon. Sönder stucken i armen och en slang i den andra, ja fy va synd de är om mig ;)
Uppdatering; inlägget skrev jag igår kväll, min telefon samarbetar inte med bloggen ;)
