'

Vilken stor skillnad det är på att få första barnet och andra! Med Nikita som bebis var hon i min famn nästan hela tiden, jag läste om allt som hade med bebisar att göra, jag tyckte inte om när någon annan höll i henne eller hjälpte till med henne, jag ville göra allt själv. Så fort hon skrek var jag där för de gjorde så ont i hela kroppen att höra henne skrika. Med Nellie tycker jag det är skönt när någon tar henne, jag lägger henne gärna i vagnen när Nikita är vaken, men det är mest för Nikitas skull iofs, jag kan höra henne skrika utan att det gör ont i precis hela kroppen, allt är så stor skillnad förutom en sak, oron! Den där ständiga oron! Jag längtade tills Nikita blev 6 månader, så jag slapp tänka på psd, och samma sak nu, livrädd hela tiden för att hon ska dö! Nellie sover rätt tugnt när hon väl somnat och kan vara tyst i timmar, så bara nu ikväll har jag varit framme och ruskat till henne 3 gånger för jag trott hon varit död, hjärtat har stannat varje gång.

'

Jag älskar bebistiden, jag njuter så mycket jag kan under den här tiden, men jag längtar tills jag inte är lika orolig längre, orolig för att nått ska hända mina barn kommer jag alltid vara men nu i början är de extremt alltså. Inte så konstigt, mina barn är det mest värdefulla jag har, dom finaste i världen, och dom jag älskar högst på jorden. Och att se dom 2 tillsammans får mitt hjärta att smälta, när Nikita pysslar om sin lillasyster kommer nästan tårarna för jag älskar dom så! ♥