Det kommer nog bli en del inlägg som handlar om 1 år sen, men Nikita fyller ju snart 1 år! :)

Ikväll / natt för 1 år sen var första gången jag fick en såndär riktigt förvärk, gjorde så ont så jag nästan hoppades på att det skulle startat, men det var ju några veckor kvar innan hon skulle födas, hon var ju beräknad 1 februari och jag trodde inte hon skulle komma en dag för tidigt, inte för sent heller.

Men just den kvällen kommer jag ihåg så väl, hur jag satt i köket och hade så fruktansvärt ont och drack hallonbladste och kände panik över hur ont det egentligen skulle göra att föda barn. Samtidigt var jag så trött på att vara gravid, jag ville bara få det överstökat, se vem som bott i min mage så länge, höra hennes skrik och vakna flera gånger om natten för att byta blöjor och mata, jag ville inte vakna flera gånger om natten för att gå upp och kissa.

Som jag längtade efter lillhjärtat, och trots att det gått 1 år kan jag inte förstå att det var just Nikita som låg i min mage, att det är hon på ultraljudsbilderna, och att det var henne jag kände sparka och röra sig där inne. Livet är så fantastiskt och det finns absolut inget som är så häftigt som att vara förälder!