När var det tiden skulle kännas som den stog stilla? Jag tycker fortfarande den bara springer förbi och jag försöker verkligen hinna njuta av sista tiden med bebis i magen och sista tiden som bara Nikitas mamma. Men nu längtar jag som bara den, jag vill så gärna veta vem det är som gömmer sig där inne, om hon är lik Nikita, hur hon äter och sover, hur Nikita kommer reagera på ett syskon. Men jag tror faktiskt det kommer gå bra, konstigt nog tror jag de med tanke på hur mammig Nikita är. Men hon kommer få vara med vid amningen, när hon badas och byter blöja. Desstuom får jag hjälp av både eliin och andré så det känns också skönt!