Ja inte trodde jag för bara några år sen att jag skulle ha ett så perfekt liv redan vid 21 års ålder. Kändes som jag nyss blev 20, känns som bara månader sen. Men tänk så mycket jag hunnit med på ett år, vara gravid, föda barn, uppfotstra barn, gifta mig och vara ständigt lycklig.

Jag borde uppskatta alla dagar lika mycket, jag märker ju hur fort livet går förbi och hur kort det egentligen är. Man borde inte klaga och se allt negativt med livet, bara det positiva. Livet blir ju faktiskt så mycket enklare!

Tänk att jag, lilla osäkra jag, har lyckats! Jag lever verkligen mitt drömliv. Jag har i flera flera år sagt att jag vill inte jobba, jag vill vara hemmafru och ta hand om min dotter medans min man jobbar in pengarna så jag kan shoppa. Dock sa jag att jag ville ha en rik man, men all den kärlek som jag får av den mannen gör mig rikast i världen. Jag ville ha en dotter, alltid viljat ha en dotter. I flera år en dotter vid namn Nikita, när jag hörde andrés efternamn ville jag direkt ha det efternamnet till mitt barn.

Jag har inte alltid viljat gifta mig, när jag var liten ville jag det, men inte sen. Tills den dagen jag träffade andré, och allt kändes bara så rätt, det känns verkligen att han är den rätta.

Och tänk att lilla osäkra jag har lyckats föda fram ett liv, en helt otrolig känsla att jag gått igenom en hel graviditet och förlossning! Känner mig så stolt över mig själv, och jag är hur stolt som helst att jag lyckades helt utan bedövning! Jag kan nog inte riktigt förstå att jag gjort det, känns så stort och overkligt fortfarande, trots att det är mer än 9 månader sen.

Jag lever i en dröm, som jag aldrig vill vakna ur, jag är sååå himla lycklig och jag får så himla mycket från dom 2 jag älskar mest. André och Nikita, ni är dom bästa ♥