Pust!
Jag är död, ja så gott som iaf. Nikita tog sig en liten nap här på någon timme förut och blev väckt vid 19, eftersom hon brukar sova 19.30 - 20.00 och jag hade ingen lust med att gå upp kl. 5 i morgon direkt. Vid 20 börja Nikita se lite trött ut för en sekund, men det var inget hon våga erkänna inte. Jag börja vagga henne eftersom jag tycker de känns pinsamt om hon ska skrika i 40 min här när jag bjudit in mig själv och min pappa tycker inte om bebisskrik.
Jag vagga, jag amma, jag vagga, jag gunga, jag dansa, jag prata, jag körde henne i vagnen, jag klappa henne i håret. 1½ timme senare kommer pappa och försöker vagga, han kör henne i vagnen, han vaggar. Jag tar över och vaggar. Till slut får hon titta en stund på tvn för jag var så slut i kroppen. Jag hade brytit ihop och jag grät till och med framför Nikita för första gången. Jag kände bara att jag orkar inte, jag är inte hel utan André. Han måste komma hit så jag kan få tillbaka mitt tålamod, för de var borta på några sekunder. 21.40 somna hon vaggandes i min famn, jag gick runt med henne i lägenheten och vagga henne och hon somna. Jag fortsatte gå några varv extra när hon somnat. Och innan jag skulle lägga ner henne stog jag stilla med henne en stund. Sen äntligen kunde jag pusta ut och kände att jag faktiskt var hungrig som dom frågade flera gånger.
Nej usch för denna kväll, och jag kommer inte få träffa andré förrens om 21½ timmar :(
Jag vagga, jag amma, jag vagga, jag gunga, jag dansa, jag prata, jag körde henne i vagnen, jag klappa henne i håret. 1½ timme senare kommer pappa och försöker vagga, han kör henne i vagnen, han vaggar. Jag tar över och vaggar. Till slut får hon titta en stund på tvn för jag var så slut i kroppen. Jag hade brytit ihop och jag grät till och med framför Nikita för första gången. Jag kände bara att jag orkar inte, jag är inte hel utan André. Han måste komma hit så jag kan få tillbaka mitt tålamod, för de var borta på några sekunder. 21.40 somna hon vaggandes i min famn, jag gick runt med henne i lägenheten och vagga henne och hon somna. Jag fortsatte gå några varv extra när hon somnat. Och innan jag skulle lägga ner henne stog jag stilla med henne en stund. Sen äntligen kunde jag pusta ut och kände att jag faktiskt var hungrig som dom frågade flera gånger.
Nej usch för denna kväll, och jag kommer inte få träffa andré förrens om 21½ timmar :(
Kommentarer
Thakock Skrev:
Usch din stackare! Bara håll ut! snart är du hemma igen!
