Bröllopet var hur fint som helst. Jag börja gråta 2 gånger, först när dom sa ja och sen när dom gick ut, åh det var så vackert! Sen stå och kramas med min man så mycket som möjligt, jag saknade honom redan då, och nu blir jag helt tårögd när jag tänker på honom. Jag känner mig inte hel utan honom!

Igårkväll när vi kramades innan läggdax börja jag gråta, mycket! Men det är väl inte så konstigt när jag är van vid att alltid ha honom vid min sida. Jag älskar min man, och saknar honom mer än mest!

Just nu är jag och Nikita hos min pappa, och hans nya. Hur trevlig och go tjej som helst har han hittat, och hon lagar hur god mat som helst! Nikita var jätte trött när vi skulle äta så inget dög, fick ta en tugga  ställa mig upp vagga henne, sätta mig ner ta en tugga, så höll hon på tills jag nästan ätit upp, då somna hon. Nu ligger hon och sover i sin vagn.

Jag hade med mig kameran, men den kom inte längre än till bilen. Och eftersom det regna så mycket ville varken jag eller andré springa ut och hämta den så det blev inga bilder från bröllopet. Vi va ju så nervösa för att Nikita skulle börja skrika i kyrkan, men hon var hur snäll som helst. Hon gnällde lite när musiken kom igång, men sen var hon rätt tyst. Hon började smågnälla lite när prästen prata så då stoppa jag in tummen i munnen på henne så blev hon tyst :)

Jag saknar min älskade, André Gaines, jag är inte hel utan dig! Och jag vill aldrig någonsin någonsin någonsin förlora dig! ALDRIG!