Min lilla tjej som föddes igår blev visst 5 månader idag :O Det är helt sjukt! Och folk säger att tiden går snbbt, nej den försvinner. Varje dag känns som någon timme och sen är helt plötsligt dagen slut.

Min lilla skrutt kan:
Äta puréer och gröt, och börjar tycka det är lite gott.
Gå när man håller henne i armarna.
Springer i gåstolen, men kan inte riktigt backa än.
Pratar för fullt och säger "ma" och "mu", men oftast är det "ooouhh" som gäller, då spänner hon hela munnen och näsan och ser så himla söt ut, går inte föreställa sig :)
Sitter själv utan stöd, men som ett c.
Förflyttar sig själv på alla möjliga sätt, rulla, kräla fram, åla sig.
Sover ungefär 1 timme på dagen sammanlagt, utdelat på 2 gånger under dagen.
Sover hela nätter oftast 13 timmar med mat 1-2 gånger.
Får mitt hjärta att smälta så fort hon ler mot mig, och hennes skratt får mig till tårar, av lycka.

Tänk om det fanns ord, för hur j'vla mycket en så liten människa betyder, hur mycket jag älskar den där lilla lilla saken som för lite mer än 1 år sen inte ens fanns. Hur kan den gränslösa kärleken verkligen växa sig större och starkare för varje dag? Jag älskar, älskar min dotter, jag är så överdrivet stolt över att just jag fick äran att föda fram det barnet. Jag älskar mitt liv, varje sekund. Även dom dagarna som är lite sämre, jag älskar det iaf. Och jag njuter och lever idag, men tiden bara springer ifrån mig och jag hinner inte med och njuta.

Det bästa vi gjort:

5 månaders kortet :) Finns inte ett enda kort som inte en hand är i munnen på henne :)


Jag har tänkt på det rätt mycket, snacka om att ha sex precis rätt tillfälle i livet, tänk om vi väntat en dag, eller kanske bara 1 timme, då hade förmodligen inte just Nikita funnits ♥