I flera dagar har jag bara gått och väntat på att en förkylning ska slå ut, först hade jag munblåsa i några dagar, så fort den försvann fick jag munsår, och nu när den försvann vakna jag med världens halsont och är helt tjock i halsen och har väldigt svårt att andas, ingen feber än så länge och jag hoppas jag slipper den!

Första jobbdagen efter semestern för andré. Och när hans klocka ringde i morse 5.30 hade jag ingen lust att gå upp med våran lilla operasångare. Hon låg och sjöng och sprattla en stund, sen somna hon om och sov lite till och från och böka och hade sig till 9.15. Fast egentligen ska jag inte klaga med tanke på att dom flesta bebisar tycker det är morgon vid 6-7. Tidigast jag har gått upp med Nikita är väl runt 6, men då har vi lekt i kanske 1 timme sen gått o lagt oss igen :) Och jag som vill ha en till, hur skulle de gå? Tänk om den bebisen aldrig sover, jag skulle ju dö om inte jag fick sova mycket :) Så jag får nog stå ut och vänta ett tag till innan :) sen nöjer jag mig iofs så bra med Nikita, hon är absolut helt perfekt och jag tror inte man kan få en till sån perfekt bebis. Och hur kan man älska en till bebis precis lika mycket? Kärleken till Nikita är ju så enorm så den inte ens går att beskriva, någon som inte har barn kommer aldrig få uppleva den gränslösa kärleken.

Ja just det, igår sa Nikita MAMMA första gången, bara mamma och inget mer före eller efter! Det pirrade till i hela kroppen och jag blev helt ivrig. Men eftersom andré inte hörde så tror han inte på mig! Och när jag försökte få henne att säga mamma igen så kolla hon på mig som om jag vore helt dum i huvudet och sen lyfte hon ena ögonbrynet, haha :) Mammas älskade unge, jag som var såå rädd för att hon skulle säga pappa först :)