Glömde ju nämna igår att det var en av dom finaste och häftigaste dagarna i mitt liv, för ett år sen. Jag var gravid i vecka 17+3 och jag låg varje morgon och försökte och försökte känna dom där sparkarna och just den morgonen fick jag mig en första spark, det pirrade till i hela kroppen och det var en sån magisk fantastisk känsla!

Lite senare samma dag var det också dags för första ultraljudet, vi skulle få se det lilla miraklet som låg där inne, hur det kändes går inte ens beskriva, det var så häftigt och otroligt coolt att få se att det låg nått där inne, som gjorde volter och lekte med fötterna, ja det var bara så otroligt underbart och jag längtar såå tills jag får uppleva allt igen!

Tänk att den där lilla plutten är Nikita, endast 11cm mellan huvud och rumpa. Jag kan inte tänka mig alls att det där är Nikita, att det va just Nikita som låg i magen, just henne jag kände hela dagarna. Livet är så magiskt och underbart!



Och Nikita ett år senare utanför magen. Och tänk allt som hon kan, allt som hon lärt sig fast hon bara funnits lite mer än 1 år, så himla häftigt! Jag älskar dig, nått så obeskrivligt och jag kommer alltid göra allt för att du ska ha det bra, bara du har det bra så har jag det bra ♥ 


Och Nikita i magen vecka 17+0, som jag saknar tiden då jag städigt bar på dig, då jag hela tiden kände dig, minsta rörelse kände jag av, och det var såå underbart att vara gravid, men att bli mamma slår allt i världen, att få se sitt barn växa upp och utvecklas är också helt magiskt. Barn är det bästa som finns!