Asså, hur stöttar man sin bästa vän som genomgår det mest jobbiga jag genomgått, en abort? Jag vet själv att jag ville ha mycket stöd, men mest från andré. Jag kommer inte ihåg om jag ville prata om det eller inte, och jag vet inte om hon vill prata om det heller. När hon börjar prata om det är det väl lugnt, men känner ändå för hennes skull att inte prata för mycket om det jobbiga, utan tänka på det positiva ändå. För jag vet att sen om något år eller två och dom bestämmer sig för att skaffa en bebis till, så kommer dom va glada över aborten ändå, det är jag. Hade jag inte gjort abort hade jag ju inte haft den här underbara bebis i magen som jag älskar mest av allt.

Men jag vill kunna finnas där för henne, jag vill stötta henne. Jag ville inte att hon skulle göra abort från början, för jag var så jävla rädd för att hon skulle må som jag gjorde. Det är väl självklart att jag inte vill att min bästa vän ska genomgå det mest jobbiga jag gjort i mitt liv. Och jag hoppas verkligen att han ställer upp mer på henne än vad jag önskar att andré gjorde, han försökte men klarade inte av att se mig så, så han undvek mig istället. Det var lättast så och jag förstår honom. Men han vet också att jag kommer aldrig göra en abort igen.

Min älskade vän, jag hoppas du vet att jag finns där. Om du vill prata om aborten eller vill prata om vädret så finns jag där. Jag älskar dig gumman, du är stark och du kommer klara det här. Förlåt ♥